Campari
Tonic
Säg den sprit som inte har blandats med tonic. Här är det den Itaienska apéritifen Campari som går detta öde till mötes.
Rasmus: Det finns alkoholstinna drycker som är vedervärdiga att blanda med tonic (Metaxa, I’m looking at you) och det finns de som är helt OK. Campari sällar sig till den senare skaran. Beskt, smaskigt och läskande, en perfekt smuttegrogg.
Cachaça
Mezzo-Mix
Mezzo-Mix är kärleksbarnet som kom till en kväll när Fanta och Cola borde vetat bättre. Vet du inte bättre själv så kanske du groggar till den med en skvätt Pitú.
Tysken är kungen av färdigblandade blanddrycker (varför inte färdigblandad öl-cola) och en produkt som är relativt populär är Mezzo-mix, en 50/50 av Cola och Fanta. I Sverige går det att få tag på en kopia av denna dryck med namnet black orange. Cachaça är rommens Brasilianska kusin, kanske mer känd under sitt artistnamn Pitú. (Pratade f.ö. med en Brasilianare om Cachaça och enligt honom var Pitú den värsta sorten. Det bästa sättet att göra sig opoppis på en fest var tydligen att ha med sig en flaska Pitú). Så, nu vet ni vad vi blandar.
Rasmus: Som en rom & cola med apelsinsmak. Inte så svårt att föreställa sig kanske och inte så svårt att dricka heller…
Rom
Ginger beer
Mörk rom (dark) och stark ginger beer (stormy) möts i denna klassiker som smakar mycket och länge.
Fun fact: Denna mix är faktiskt en av de få groggar som är rättighetsskyddad (tänker stilla att det är lite festligt att rättighetsskydda en grogg). Rättigheten ägs av sprittillverkaren Gosling och en ”riktig” Dark’n’Stormy får alltså bara tillblandas med äkta Gosling’s Black Seal Rum. Men, som Cajsa Warg tydligen inte sa, ”man tager vad man haver”…
Rasmus: Allt som blandas med ginger beer (aka ingefärsdricka) blir smaskigt, så även rom. Blanda för Dawkins skull inte ihop ginger beer (god och stark smak av ingefära) med ginger ale (svag till obefintlig smak av ingefära, oklart vad det smakar)!
Crème de cassis
Berliner weiße
Berliner Weiße är en märkligt alkoholssvag och syrlig öl som ofta serveras blandad med en söt sirap. Varför inte grogga till det med Crème de Cassis för en Nordtysk version av klassikern Kir Royal?
Som sagt, Berliner Weiße är en märklig öl som man vid första ansmak snarare skulle gissa är en osötat citrusdryck. Det är en veteöl som förr i tiden var omåttligt populär i Berlin, på 1800-talet fanns det över 700 bryggerier i Berlin och det finns belagt att den bryggdes i området så tidigt som 1642 (allt enligt German Beer Institute). Nu för tiden så produceras i princip all Berliner Weiße av bryggeriet Berliner Kindl (som verkar uppmuntra underårig alkoholkonsumtion, i alla fall om man tittar på deras logga).
En groggteknisk anmärkning: Då Berliner Weiße är alkoholsvag (3.0 %) så räknas den i denna grogg som groggvirket och det är Crème de Cassis som står som starkspriten i receptet.
Rasmus: Jag brukar dricka min Berliner Weiße ren då sirapen som annars hälls i brukar smaka vedervärdigt aspartamigt. Men det här var toppen! Noch einmal!
Retsina
Cola
Vad kan man inte bland med Cola? Ja, i alla fall inte retsina, det kodasmakande grekiska vinet som ofta går att köpa på kapsylerad flaska. Denna grogg lär t.o.m. gå att köpa färdigblandad!
Rasmus: Alltså jag är mycket liberal med vad man blandar i sitt vin (eller sin cola för den delen), men det finns en gräns. Och det är här den går.
Malibu
Apelsinjuice
En verison av screwdrivern men med kokosnötig Malibu istället för vodka.
Rasmus: Gott, men med en jobbig balansgång. För mycket Malibu och groggen blir för söt, för lite Malibu och groggen blir för svag. Jag lutar mot det senare, inget fel på en svagare grogg.
Champagne
Hallondryck
En variant av den klassiska frukostgroggen mimosa men med hallon istället för apelsin. Observera att när det står Champagne i ett groggrecept så ska det läsas som ”det billigaste bubblet du kan hitta”.
Rasmus: Jo men det här var ju smaskigt. Och sött. Vet inte om jag skulle vilja ha det till frukost men väl till en efterrätt så som en mörk chokladkaka.
Hembränt
Lingondricka
Norrlands inofficiella grogg, men hur blandas den? ”Vargtass, hemkört med lingondricka!” förklarar de två norrlänningarna i Sällskapsresan II – Snowroller.
Då hembränt kan vara svårt att få tag i går det självklart bra att använda vodka istället, gärna någon billig sort så att man får med den härligt riviga finkelsmaken. För en starkare variant lägg ett lingon i botten av ett tomt dricksglas och fyll upp med önskad mängd sprit.
Rasmus: Toppengrogg! Beskan från lingonen är perfekt och detta är en av de få groggar där man faktiskt inte saknar en squeeze lime. Se till att inte blanda med för blaskig lingondricka bara.
Jonas: Lätt och svalkande, som en Norrländsk sommar.
Groggbloggen tackar John Fuller för fotot.
Licor 43
Mjölk
Licor 43s citrusvaniljiga sötma blandad med mjölk pressad ur en ko. Som en mjölkdrink för ett barn, fast med sprit för vuxna.
Rasmus: Om jag ska vara kritisk: lite för sliskigt kanske. Om jag ska vara ärlig: sött och gott!
Jonas: Skiktar sig lätt, men ger en känsla av spritig, smält vaniljglass. En grogg att bli för gammal för.
Fernet
Cola
Fågel Fernet breder ut sina vingar och slår klorna i den inte ont anande colan. Det är kryddigt, mintigt och framför allt beskt med bara en yttepytteliten bismak av cola. Ingen muckar med Fernet.
Fernet är Jägermeisterns Italienska kusin som är mindre söt, men mer besk och mintig. Är av någon anledning väldigt populär i Argentina, därav con i Fernet con Coca. Fernet har även Sverigeanknytning då just namnet kommer från att en fiktiv Svensk, Dr. Fernet, användes som marknadsföringstrick när Fernet-Branca lanserades.
Man kan dricka Fernet rent, några påstår att de gillar det, dom ljuger. Däremot får man en vettig eftermiddagsgrogg om man blandar med cola. Ta rejält med is i små saftglas och var inte orolig för att ta i mycket cola.
Rasmus: Spännande och inte för alla, kanske inte heller för mig. Fast kanske ändå, det är en spännande smak och beskan gör att man dricker groggen lagom snabbt.
Erland: För någon som inte tycker om cola men som gillar beska. Det är inte min smak, men det är vad det är.
Vi tackar Erland Bååth, professor i mikrobiologi, för gästgroggande och John Fuller för fotot.