Vad är en grogg?

Rent praktiskt är grogg en blanddryck som består av två ingredienser: Sprit och groggvirke (i Sydsverige ofta kallat blannevann). Traditionellt så är spriten en starksprit såsom brännvin eller konjak och groggvirket är läsk såsom sockerdricka eller trockadero.

På Groggbloggen används ordet grogg i utvidgad bemärkelsen som en blanddryck bestående av en alkoholstark dryck, som då endast går att inhandla lagligt på Systembolaget, och groggvirke, som är allt du kan få tag på i dagligvaruhandeln. Vodka och sockerdricka, absint och apelsinläsk, snaps och lättöl, skumpa och filmjölk; alla dessa blandningar är groggar.

Om en blanddryck innehåller mer än två ingredienser så är det inte en grogg. Blandar du rom med cola och garnerar med en limeklyfta så har du gjort grogg, men pressar du i en klyfta lime i glaset då har du blandat en drink. Även om en blanddryck bara innehåller två ingredienser så är det automatiskt inte en grogg. Gin och tonic är en grogg då den innehåller sprit och blannevann, men dry martini är en cocktail, då den består av två spritsorter, gin och vermouth.

Detaljer åsido, det centrala med groggen är att den ska vara lätt att blanda och lätt att dricka.

Grogg: en kort historik

När sprit blandades med groggvirke för första gången vet ingen, men vart uttrycket grogg stammar från är väl belagt.

Året är 1740 och Edward Vernon, amiral vid den Engelska flottan, är trött på att sjömännen dricker sig för fulla för ofta. Den dagliga ransonen rom vid flottan är en half pint, knappa tre deciliter, vilket är en stadig sup även för den mest ärrade sjöbuss. Då amiral Vernon nog anar att uppmaningen “varannan vatten” inte skulle hörsammas beordrar han istället att vatten från och med nu ska blandas direkt i den dagliga romransonen. Här en mening ur Amiral Vernons ursprungliga order från den 21 augusti 1740:

“Whereas it manifestly appears by the return made to my general order of the 4th of August, to be the unanimous opinion of both Captains and Surgeons that the pernicious custom of the seamen drinking their allowance of rum in drams, and often at once, is attended with many fatal effects to their morals as well as their health, which are visibly impaired thereby, and many of their lives shortened by it, besides the ill consequences arising from stupifying their rational qualities which makes them heedlessly slaves to every brutish passion, and which having their unanimous opinion cannot be better remedied than by the ordering their half pint of rum to be daily mixed with a quart of water, which they that are good husbands may from the savings of their salt provisions and bread purchase sugar and limes to make more palatable to them.”

Förutom att vi här lär oss att Amiral Vernon föredrar komma framför punkt, får vi också reda på att sjömännen brukade svepa sin rom en dram i taget (ca. 3,5 centiliter) och att Vernons lösning för att stoppa fylleriet var att blanda ut varje half pint rom med en quart (en dryg liter) vatten.

Så vad har detta med grogg att göra? Jo, Amiral Vernons kallades också för “Old Grog” då han brukade bära rockar gjorda av groggram, ett grovt vattenavstötande tyg, och den utspädda rommen kom av den kanske inte allt för entusiastiska besättningen att kallas just grog efter amiralens smeknamn. Ursprungsgroggen var alltså en blandning av rom och vatten till en styrka av omkring 8%, men då till och med Amiral Vernon insåg att detta inte låter toppengott föreslog han redan i sin ursprungliga order att man bör blanda i socker och lime för smakens skull.

Att grog användes som benämning på utspädd rom i Engelska språket är belagt i skrift redan 1749 (Whitehall Evening Post, 31 januari 1749, nr. 465). Det tidigaste kända omnämnandet i en svensk källa är från Bengt Euphraséns bok Beskrifning öfver svenska vestindiska ön St. Barthelemi från 1795. Boken är en detaljerad skildring av förhållandena i den svenska koloni på den västindiska ön Saint-Barthélemy, som för övrigt är uppkallad efter Christofer Columbus bror Bartolomeo. Under stycket som beskriver vad som dracks på ön finner man följande mening:

Här är stavningen grågg, men i senare källor är stavningen densamma som idag. Här ett exempel från Kungliga krigsvetenskapsakademiens handlingar från 1817: “Manskapet (på örlogsfartyg) bör ock den kalla årstiden, alla eftermiddagar, få varm Grogg tillagad af Brännvin, vatten och Brun sirap”. I England så behöll grog betydelsen “rom utblandad med vatten”, men i Sverige kom grogg till slut att betyda valfri alkohol utblandad med någon svagare dricka. Så här beskrivs grogg i Svenska Akademiens Ordbok från 1929: “Dryck beredd av spirituosa o. kallt vatten eller sockerdricka”.

Grogg som sällskapsdryck fick också stark förankring i Sverige, inte minst för att grogg i princip var den enda blanddryck som gick att beställa på lokal under motbokstiden under 1900-talets första hälft. Medan försäljning av starköl var förbjuden fram till 1955, det gick bara att köpa mot recept på apotek, tilläts servering av lättgrogg på krogen. En lättgrogg fick endast innehålla 2.5 cl sprit, ofta konjak eller wisky, och skulle blandas ut med minst 20 cl alkoholfri dryck, ofta sockerdricka eller sodavatten. Om man idag vill uppleva en autentisk lättgrogg så bör man inte stå upp; den fick inte serveras vid bardisk utan endast till sittande gäster.