Författararkiv: Rasmus

Orange Blossom

Gin
Apelsinjuice

En klassisk förbudstidsgrogg som är helt rätt om du vill grogga till det i flapperstil och som passar bra till charleston på vevgrammofon. Lär ha uppskattats av Charlie Chaplin.

Rasmus: Det smakar tallskog, på ett bra sätt. Som om apelsin växte på gran. Snåla inte med ginnen för en grogg med cocktailkänsla.

Mats: Jag var överraskad av att det gifte sig så bra. Torrt, enkelt, härligt.

Boktipset: Drinkar från förr och nu

Orange blossom fann Groggbloggen i boken Drinkar från förr och nu av Bengt-Göran Kronstam, en tunn liten bok som ser tråkig ut på utsidan, men som är kul på insidan (skadar inte att den är ganska billig också). Boken gavs ut av Systembolagen sent 80-tal och innehåller drinkar och groggar sorterade efter årtionde. Perfekt om du är grogghistoriskt intresserad och vill veta vad folk groggade på, säg, 20-talet.

Groggbloggen tackar Mats Hansson, som bl.a. omtolkar tv-spelsmusik på gitarr, för gästgroggandet. Detta är del ett av flera utav groggar funna i boken ”Drinkar från förr och nu” av Bengt-Göran Kronstam.

Pimm’s No. 1 Cup

Pimm’s No. 1
Citronläsk

Pimm’s No. 1 Cup är en Brittisk fruktinfuserad sprit som för en gångs skull faktiskt är gjord just för att groggas med. Inget Engelskt garden party är komplett utan en tillbringare Pimm’s!

En s.k. ”fruit cup” är en spritsort med frukt och örtsmak gjort för att groggas med där blannevannet oftast är citronlemonad, gärna kolsyrad. Den mest kända fruktkoppen är Pimm’s No. 1 Cup, som skapades 1823 av James Pimm för att läska gästerna på hans ostronbar i London.

Erik: Fräscht och kryddigt!

Rasmus: Smakar garden party och krocketturnering. Scrumptious!

Groggbloggen tackar Erik Håkansson, ärkespääxare, för gästgroggandet.

Tom Collins

Gin
Citronläsk

En klassisk grogg som var inne redan på 1800-talet. Den var faktiskt inne så till den milda grad att det finns speciella Collinsglas just för denna grogg.

tom_collins

Som med de flesta gammelgroggar så tvista de lärde om vem som var först att blanda en Tom Collins, och varför den heter som den gör. Det första receptet på en Tom Collins hittas i Jerry Thomas Bar-Tender’s Guide från 1876, dock bygger receptet på en tidigare grogg vid namn John Collins som i princip är identisk och som är belagd från 1869. Notera att i en ”riktig” Tom Collins ska gin blandas med citronjuice, socker och bubbelvatten, vilket Groggbloggen tyckte lät snarlikt ett recept på citronläsk.

Erik: Riktigt god! Citronläsken och Hendricksen gifter sig fint. Helt klart en av sommarens favoriter.

Maria: Som en GT, men snäppet bättre, d.v.s. drickbar men kanske inte min favorit.

Groggbloggen tackar Erik Håkansson, vikarierande gymnasielärare i fysik, och Maria Bååth, brödbloggare, för gästgroggandet.

Röd Grogg, Gul Grogg

Vodka
Röd saft eller Gul saft

Förr i tiden fanns det bara två sorters saft, röd saft och gul saft. Frågan som ännu ej delat en nation: Om du nuförtiden vill blanda en saftgrogg, väljer du då röd grogg eller gul grogg?

Här följer några röda och gula groggtankar som snappades upp i groggminglet:

Groggbloggen vill tacka Samanda (f.d. Samuel och Amanda) för det trevliga bröllop då både gul och röd grogg insöps.

Rom & Tonic

Rom
Tonic

Det senaste decenniet har både Svenska och flertalet utrikiska tidskrifter föreslagit rom i tonicen istället för gin. Är RT:n den nästa GT:n måntro?

Rasmus: Nja, RT:n är nog inte den nästa GT:n, men trevlig som omväxling i alla fall… Hade kanske funkat bättre med en mörkare rom, men ännu hellre hade jag blandat rommen med något trevligt fruktderivat!

Machu Pisco

Pisco
Inca Kola

Atahualpa, den siste kungen över Inkariket, avrättades 1533 av Pizarro’s trupper. På den Peruanska läsktronen är det dock fortfarance Inca som är kung då Inca Kola med knapp marginal leder över Coca-cola i popularitet. Här blandad med det Peruanska druvdestillatet Pisco.

Rasmus: Inca Kola smakar ju som en banansyntetiskare version av Pommac och jag hade inga högre förhoppningar om den här groggen, men jag blev positivt överraskad! Den russinspritiga smaken av Pisco gifter in sig fint och färgen är ju ganska spexig.

Detta är sista delen av Nationalgroggar, en serie groggar inspirerade av virken och blannevann med anknytning till specifika länder. Tidigare nationalgroggar var Absolut Borsjtj, Dansk Skalle, Syttende Mai Tai, Do Brazil och Scottish Pride.

Do Brazil

Cachaça
Guaranaläsk

Guarana Antarctica är, trots det Sydpoliga namnet, en Brasiliansk läsk baserad på extrakt from det lilla koffeinstinna Guaranabäret. När det blandas med den Brasilianska nationalspriten Cachaça så blir väl resultatet närmast den Sydamerikanska motsvarigheten till en Redbull Vodka?

Rasmus: Ja, Guarana Antarctica smakar ju mest lite bärigt sött, men som ett läskande sommarslurk är det helt ok.

Detta är del fem av Nationalgroggar, en serie groggar inspirerade av virken och blannevann med anknytning till specifika länder. Tidigare nationalgroggar var Absolut Borsjtj, Dansk Skalle, Syttende Mai Tai och Scottish Pride.

Syttende Mai Tai

Rom
Ananasläsk

Oskar Syltes Ananasbrus såg den Norska solens ljus 1929 och är idag en ikonisk Norsk läsk. Rom kommer inte från Norge, men kommer ibland till Norge, vilket logiskt sett gör denna grogg teoretiskt möjlig.

Observera att denna grogg har halvmycket att göra med drinken Mai Tai. Visst innehåller en Mai Tai rom, och ibland även ananasjuice, men om vi ska vara ärliga så var det mest det festliga namnet som lockade här…

Rasmus: Man kan nog svepa både en eller flera sådanahär om man ska gå runt på stan och vifta på Norska flaggan hela dagen.

Samuel: Den var väldigt god, rekommenderas starkt!

Detta är del fyra av Nationalgroggar, en serie groggar inspirerade av virken och blannevann med anknytning till specifika länder. Tidigare Nationalgroggar var Absolut Borsjtj, Dansk Skalle och Scottish Pride. Groggbloggen tackar Samuel Alvin, födelsedagsgris, för gästgroggandet. Groggbloggen tackar också Jenny Arnling Bååth, doktorand i industriell bioteknik, för att hon tog med sig en flaska Ananasbrus från en fältresa i grannlandet.

Scottish Pride

Whisky
Irn-Bru

Om whisky är Skottlands nationaldryck så är Irn-Bru god tvåa. Från början löd namnet ”Iron Brew” vilket fick bytas då blasket varken innehöll järn eller var bryggt. Då många Skottar vid något tillfälle haft båda drycker hemma så måste de ju ha blandats någon gång…

Rasmus: Det är en inte särskilt god grogg, a match made in hell skulle man kunna säga… eller Skottland.

Cajsa: …Mmm va god…. Tack Rasmus. Not.

Detta är del tre av Nationalgroggar, en serie groggar inspirerade av virken och blannevann med anknytning till specifika länder. Tidigare Nationalgroggar var Absolut Borsjtj och Dansk Skalle. Groggbloggen tackar Cajsa W, hårt arbetande statstjänsteman, för gästgroggandet.

Dansk Skalle

Gammel dansk
Faxe Kondi

Om Svenskarna har sin julmust så har Danskarna sin Faxe Kondi, skillnaden är dock att Faxe hinkas året runt och inte bara i juletid. Något som man i Danmark också dricker inte bara i juletid är Gammel dansk, en snaps som har varit Dansk ända sen den var ung.

Lasse: Sött från början, sen beskt. Jag får en känsla av te. Faxe kondi och Gammel dansk ligger mig varmt om hjärtat och de har definierat min uppväxt, först väldigt mycket Faxe kondi och sen, när man blev äldre, väldigt mycket Gammel dansk.

Rasmus: Fy fan va äckligt. Den här va’ den sämsta hittills.

Detta är del två av Nationalgroggar, en serie groggar inspirerade av virken och blannevann med anknytning till specifika länder. Tidigare Nationalgrogg var Absolut Borsjtj. Groggbloggen tackar Lasse Buhl, helfestlig halvdansk, för gästgroggandet.